20101002

Fanns det drömmar? Fanns det drömmar som rört om inom oss, som fäst sina trådar mot bröstets fuktiga väggar.

Imman var tung, samlade sig i droppar som rann nedför glaset, fingertoppar genom sin andedräkt.

vi hörde barn som sjöng, som fyllde natten med sina små röster.

Klockorna tickade i trötta dammiga rum. hur vi tassade genom försjunkna hus, över spruckna altaner.
det tog en evighet för kronbladen att falla, vi sög på våra fingrar som barn och följde dem med blicken.
det regnade. det regnade och slutade aldrig.
Ingenting är som morgonsnö.
Himlen lyser upp sig själv, ljud domnar och sväljs.
Medan jag vaknar tänker jag på det fallande trädet. Utan öron att lägga märke till det, faller trädet i absolut tystnad.
Så, om jag är ensam, är jag verkligen vaken?