disappear here

Det tog år, och vi frös.
Vi körde över broar om nätterna.

Hade vi kunnat stanna, hade jag?
Vi kröp ihop, famlade om varandra, grep efter knän och axlar, slog armarna om benen.

Min gud, hörde jag dig viska, du som var utan tro, och broarna flöt, floderna, regnet, vägarna svarta och blanka som sniglar.

Har jag feber, sa du en annan gång och la min handflata mot din panna. Mina fingrar var så kalla och mörkret utanför så mörkt, jag kände ingenting, ingenting.

Hade vi stannat om vi kunnat.
Hur lång tid måste gå.
Hur mycket väg läggas bakom.

Jag var så trött.
Du somnade bakom ratten, vaknade igen och sa att du sett Jesus.