disappear here

Det regnar igen. Varje gång jag vaknar smattrar regnet mot balkongräcket, och tar aldrig slut. Ljuset faller blekt och blått genom fönstret, gryningen motsträvig och långdragen. Sömnen är ojämn och flyktig, jag slår upp ögonen osäker på om jag någonsin somnat. Eller vaknat.
Jag lyssnar efter mina grannar, men de sover. Hon är gravid nu, kanske orkar hon inte.

Sängen är varm som ett djur. Jag lyssnar på dropparna mot räcket, kallt och metalliskt, och bakom dropparna; regnets sövande ljudmatta. Låter som vind genom träd. Med någonting tröstande mänskligt i sig. Eller så vill jag bara det.

Jag somnar om och vaknar igen. I drömmen någonting om växtlighet, rötter. Det har blåst upp. Vinden låter som regn. De har vaknat nu, hon gnyr, knappt hörbart i gårdens kulisser.
I rummet, vinden och regnet som en dimma. Var är du, kom hem.