du vaknar om natten och lyssnar till det sovande huset. utanför sitter fåglarna i ojämna rader på grenarna, mörka runda siluetter mot himlen. hon sover. andas in, andas ut, gnyr. andas in, andas ut, gnyr. ni delar inte era drömmar men drömmer om att dela. du lägger armen runt hennes revben, sluter handen om hennes bröst, begraver näsan i håret, försöker somna in i henne. ni är varma, torra, mot varandra, hennes hud som sand under dina händer. fåglarna sover mot den grå himlen, vattenledningarna viner i väggen, och så ett annat ljud som ett filter i luften, en dimma. du ska somna igen, somna och glömma. hon kommer att vakna tidigt, stiga upp, kyssa dig som genom ett mörker, och så ligger du ensam. du minns ingenting. du minns inte natten, himlen, eller sanden. du sover igen.
samma morgon kommer hon tillbaka till sängen, doftande och varm. hon trycker sin bröstkorg mot din rygg, handen på skuldran, drar in din nacke djupt ner i lungorna. du andas in, andas ut, mumlar halva ord. andas in, andas ut. med händerna mot dig, så mjukt, som om ni hade samma hud. en del av henne, du. någonstans ringer en telefon. ett barn vaknar. himlen som ett urtvättat lakan mot fönstret.
1 kommentar:
Precis så. Just precis så!
Skicka en kommentar