20100711

Min bror vill ha en kopp te, han kommer oanmäld. Det är stökigt överallt, han säger ingenting men går ut i hallen och hänger upp sin kavaj på galge istället för över stolsryggen som han brukar.
- Pappa undrar varför du inte ringer, säger han. Han talar väldigt fort, som han alltid gör när det gäller pappa, och snurrar klackringen runt lillfingret. Jag kokar te i kanna utifall han ska stanna länge. Han har tagit av sig sina snörskor så man vet aldrig. De står polerade och blanka med snörena prydligt ihopsamlade inuti.
- Jag har ringt, säger jag och stryker eld på en tändsticka.
- Ska du inte byta ut den där gamla skitspisen snart?
Gasen viner genom ledningarna och sticker i näsan en kort sekund innan den tar eld.
- Han kommer bara inte ihåg det, fortsätter jag men min bror lyssnar inte längre.
Han drar tankspridd i ena örsnibben och ser ganska bortkommen ut tänker jag, men han har å andra sidan aldrig passat in i mitt kök. Det är någonting med kostymen och mina röda pinnstolar.
Jag dukar fram en naggad gammal kaffekopp till mig och till honom den dyra glaserade i stengods. Den har ett kantigt öra som jag slagit av och lagat flera gånger. Han väger den i handen som vanligt.
Vattnet kokar, jag serverar honom och sätter mig vid bordet.
- Har du jobbat? Han nickar mot mina fläckiga händer. Över långfingret stelnar blå och röd oljefärg, lillfingernageln är gul.
- Sluta kalla det för jobb, jag tycker om att måla bara.
Jag skrapar med tumnageln mot knogen och min bror fiskar upp en snusdosa ur bröstfickan och lägger in en pris. Han är svart under naglarna. För ett ögonblick undrar jag om han står dubbelparkerad där nere på gatan.
- Det är väl ett jobb lika gott som något?
- Nej, jag är ingen konstnär, jag är en arbetslös person som tycker om att måla.
Han lägger upp ena foten på andra knät, han har Fred Flintstone på strumpan.
- Okej, fine. Du borde ringa pappa i alla fall. Han är faktiskt nyopererad.
- Han låg i en optikerstol i en kvart, sen fick han gå hem och nu har han perfekt syn, det är inte ett dugg synd om honom.
- Fan vad du är krass.
Han dricker sitt te i stora klunkar och häller i små skedar med socker lite då och då. Vi tittar ut genom fönstret. Björken skimrar i sin nya grönska, jag hade nästan glömt hur den ser ut om våren. Det här året har känts som flera.
- Jag har ringt, säger jag men han hör inte.

3 kommentarer:

Linda sa...

jag gillar din nya blogg! tycker om dina ord här. hoppas du är ok. kram.

Fröken Blund sa...

men vad är det här?
vad har jag nu missat...jag som är en stor stor Sofia-fan. alltså ett fan menar jag, inte en fan. fast det var oxå ganska kul. en sån här blogg funderar jag oxå på. och nu har jag bestämt mig. att jag ska tipsa om äpplet och dåren på min blogg. får jag?

Sofia sa...

Linda: Åh tack fina! Vi måste ses snart, jag har ett litet paket som ligger och väntar på dig ju!

fröken blund: Det här är bakom-kulissen-filmen ;) Ja! Fröken blund skaffa sån blogg hurra! Klart du får tipsa, blir jätteglad ju :)