Hur kom vi ut?
Sprang vi längs gatorna i regnet, jagade av strålkastare och hundar.
Alléernas trädkronor böjde sig över oss med grenar som vassa pekfingrar, det var ur träden hundskallen kom, eller var det någon annanstans.
De drev oss genom våta trädgårdar, vi sprang tills benen lösgjordes från våra kroppar, genom de släckta husens skuggverk med andetag som snubblade i strupen.
Vad hade vi gjort?
Vaknade vi svettiga med knogarna vita i persiennens ränder. Blödde våra handflator, hörde vi rören vina inuti väggarna. Fotsulorna var nakna mot golvet, tröjorna lossnade från ryggarna, vi gick långsamt ner för trappan och ut genom dörren.
Och när vi kom ut, när kylan slog mot våra nakna skenben, föll regnet redan då?
Vad minns vi?
Knappt någonting.
Vi slog upp ögonen och såg oss omkring. Genom keramik vätskans hetta in i händerna, skrapsåren och servitrisens sneda blickar. Långtradarnas dån klöv regnets och neonskyltens oupphörliga surr, blinkade den?, färgade den oss
rosa och blå, rosa och blå,
Vi skrapade fläckar från bordet med naglarna, vi såg om varandra, förbi varandra, strax bakom. Vi frös.
Vi slog handflatorna mot tinningen, huvudet fullt av hundar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar